Bananbåt i San Remo
Äntligen nere på Rivieran, som vi har längtat. Bekymmersfri flygresa och klara för första passet innan lunchtid på söndagen – perfekt. Tanken var 4 h ”lättare” distans, men det var bara att glömma både 4 h och ”lättare” 😉
Vi drämde nämligen till med ett skapligt första distanspass på 14 mil och över 5 h, över Italienska gränsen ända till San Remo där vi åt lite äkta italiensk glassbåt (därav titeln på dagens bloggpost). Det var en perfekt dag att göra det på – rejäl vårvärme och strålande sol. Några av oss passade till och med på att köra kortärmat och kortbenat!
Vi som är här nere: Karl, Tomaz, Stefan och jag. Senare i veckan får vi anslutning.
Känslan för dagen då? Helt ok! Och vi är förväntansfulla av vad som komma skall.
Dagen på cykel avslutades i mörker och i ganska hög fart när vi hade bråttom hem. Nice är vackert efter skymningen!
Dagens check:
- Nice – check
- Monaco – check
- Monte Carlo – check
- San Remo – check
Stefan & Karl kittade för dagens pass.
På strandpromenaden i Nice.
Tomaz show.
Helt okej runda att starta med.. Pampen (Karl) visar vägen till Monaco.
På Monacos topp.
Hemåt i skymningen!
Mer mattsvart Cervélo
Ibland går det snabbt! I söndags hämtade jag min nya ram och idag fick jag en komplett cykel att cykla på.
Ett stort tack till Norvelo som stod för dagens insats. Vid lunchtid idag lämnade jag & Angelica in min cykel nerplockad i bitar. På eftermiddagen ringer Jan från butiken och säger att cykeln är klar. Det kallar jag service!
Nu förstår ni kanske också anledningen till varför jag inte pysslar med sådant här själv alltför ofta, för Norvelo körde dessutom vinterpris på att sätta ihop en cykel. Tack dessutom till min polare Kent som tipsade om Norvelo för att just bygga ihop cykeln.
Bilden ovan är inte slutprodukten inför säsongen, men ganska nära. Håll till godo!
Cervélon jag cyklar på 2013
I höstas kände jag att det var dags att göra något lite nytt och fräscht med min cykel. Jag har cyklat på Cervélo sedan sommaren 2010 och jag har varit fullständigt bortskämd. Men nu började det alltså bli dags för något nytt. Jag visste att jag ville cykla vidare på Cervélo, jag har aldrig varit så nöjd med en cykel.
Ett telefonsamtal senare och en tid hade bokats in i januari 2013. Månaderna gick och det blev dags. Cervélon blev helt nermonterad, in i minsta stycke. Sedan fraktades ramen och gaffeln till en expert på Ekerö. Instruktioner framfördes och sedan var det dags att vänta.
I söndags hämtade jag upp det som blev slutresultatet:
(Ledsen för lite glansig bild, men det var det bästa jag kunde göra här hemma utan bra ljus)
Hur gick detta till då? Schysste Sven på Primenta är stjärnan bakom förvandlingen. Jag kan rekommendera honom skarpt om du vill fixa till din ram.
Så här gick det i stora drag till (bilder: Sven på Primenta):
- Skär ut loggor som sedan ska appliceras på ramen.
- Tvätta och slipa ner ramen.
- Fram med färgsprutan, mattsvart färg.
- Applicera kolsvarta loggor utanpå ramen. Efter några dagar så har loggorna satt sig riktigt fint.
- Klart! Nu ska cykeln byggas ihop.
Fler bilder:
För ett lekmanöga så ser detta alltså ut som Cervélos berömda R5CA-ram, det absolut finaste och dyraste man kan ha som Cervélo-ägare. Riktigt så långt har jag alltså inte gått denna gång, om än inspiration helt klart är tagen från den ramens utséende.
Såväl ram som gaffel blev också något lättare. Kanske inte så konstigt då svart färg väger mindre än vit färg och Sven hade slipat lite på ram+gaffel.
Kostnaden då? Det är vad jag förstår ganska så individuellt, men räkna med några tusen och kolla upp priset innan du bestämmer dig.
Jag har nu garanterat en världsunik Cervélo-ram. Dags att göra den rättvisa då 🙂
Mörkerdistans till Åkersberga
Väldigt snart är det dags för 1 vecka cykel på Rivieran och jag behöver få in lite distans i kroppen innan dess. Så ikväll stack jag ut solo i skymningen på ett slags snabbdistanspass till Åkersberga.
Humöret var på topp när jag lämnade stan, men någonstans efter första rejäla intervallen så sjönk motivationen med varje tramptag 😉
Med Åkersberga i ryggen och 25 km kvar av passet kände jag mig rätt så mosig. Men jag fixade passet, det blev 8 mil och nästan 3,5 h och väl hemma blev det klassisk svensk husmanskost och semla på det, det tackar jag för!
Det här passet går knappast till historien. Men jag bjuder på några få bilder från ikväll ändå, tagna med nya kameran som kommer vara med en hel del denna säsong 😉
När jag fortfarande var pigg.
Skymning.
Lite tekniskt spår förbi Ullna GK. Otekniska Martin gjorde några snövurpor..
Det rör på sig
Även om allt verkar stå helt stilla just nu så kan jag säga: det bubblar under ytan. Lite backintervaller, smarriga tc-pass och annan bländande off season-träning pågår. Nu ska jag bara försöka få in ett okej distanspass inför Rivieran-veckan, så att 4-5 h distans i bergen inte kommer som en käftsmäll helt plötsligt.
Bjuder på två bilder, en från backintervallerna i snöblandat regn i söndags och en från kvällens lugna pass på Lidingö, denna gång med lite sällskap i form av Angelica.
Vårresan går till Rivieran
Ny vår på gång och det innebär självfallet ny vårresa.
I år blir det endast en vårresa (förra året blev det två) och denna vårresa går återigen till Rivieran och Nice.
Denna gång är alltså Pampen och jag tillbaka i de magiska bergen och i år i sällskap av ett helt gäng fina TMCK:are.
Tidigt i mars drar vi. Räkna med röj!
Helt vanlig bild från förra årets Rivieran-vistelse.
Så var mitt 2012 – del 2
Det här är alltså del 2 i sammanfattningen av mitt 2012. Del 1 hittar ni här.
Halva 2012 hade gått och jag hade fortfarande inte gjort en enda tävlingsstart p g a en väldigt tråkig utveckling under våren. Men det skulle bli bättre.
Juli
Årets bästa sommarmånad inleddes med lördagskväll och hårda intervaller på Djurgården – en perfekt lördagskväll enligt mig. Vi fortsatte även med de populära tisdagsträningarna på Lidingö, med after bike. Lyckade kvällar. Och jag fick äntligen göra min första ”tävlingsstart” för 2012 – eller egentligen träningstävling, då Edvard och jag åkte upp till SMACK Skokloster GP en ljuv kväll.
Mer av tävlande skulle det bli då jag äntligen fick ställa mig på startlinjen i ett elitlopp och tävla i SCK:s färger. U6 Cycle Tour 2012 blev en trevlig och minnesvärd vecka för mig, även om resultaten blev de förväntade. Jag hade svårt att hänga med i elittempo, men kunde allt eftersom veckan gick vara lite mer aktiv, framför allt under andra linjeetappen där jag faktiskt gjorde en helt okej tävling, men fick vika ner mig med kramp in på sista varvet av 6. GP:t på torsdagen avslutade tyvärr mitt U6 då jag drog på mig en rejäl förkylning som höll mig borta från cykel i nästan 1 vecka.
Mot slutet på juli var det dags för Göteborg och mtb-SM. Jag passade på att köra några kortare och hårda landsvägspass solo i trakterna medan Angelica gjorde sitt på SM-banan.
Vi åkte sedan vidare upp till Roslagen för en trevlig vistelse som bland annat skulle innebära mini-camp i Roslagen för egen del – i rätt så trevligt sommarväder :-).
Joel Greberg fångade mig på bild under U6.
Augusti
Augusti blev en aktiv månad för mig, med många fina träningspass. Här är ett urval: Rimbo-rundan, tisdagsintervaller, mera intervaller, en galen kvällstur med Lars-Erik och Gåshaga Boyz, och så årets bästa dag vädermässigt – en solorunda i Skåne.
Tyvärr lyste tävlingarna med sin frånvaro, trots otroligt sug för egen del – jag hade ju knappt tävlat 2012. Men jag fick vänta lite till innan det tog fart igen på den sidan.
Tills vidare filade jag alltså på formen som kom smygande.
Fredagsmys på Ekerö.
September
Rivstart på september blev det med Fredrikshofs egen KM-helg som har varit en av säsongens höjdpunkter senaste åren. Mycket bra arrangerat och mycket kul.
Jag startade helgen genom att göra mitt livs bästa tempolopp och personbästa på Brunnabanan, trots en väldigt hackig säsong. Vid det här laget hade jag även fått Angelica att bli medlem i Fredrikshof, så hon körde tempot hon med.
Mitt resultat på tempot (som även var DM): en fjärdeplats i Hofvet och femteplats i DM.
Dagen efter var det linje-KM och jag hade höga förväntningar på mig själv. Återigen åkte jag och Henrik Sandén ut för att göra livet surt för övriga deltagare.
Tyvärr var jag inte ordentligt återhämtad från tempot dagen innan och hade inte alls benen med mig för linjet, som slutade med en riktigt sopig taktisk miss och femteplats.
För övrigt var det ett av mina problem denna säsong – jag återhämtade mig inte lika snabbt som 2011.
Det blev mer klubbmästerskap – Vallentuna CK:s som även det är en riktigt trevlig tillställning. Jag och Ingrid cyklade ut som fin uppvärmning, körde KM:et och cyklade sedan hem i mörkret. En annorlunda och kul kväll.
Själva linjet då? Jag ville bara ha kul och körde aktivt och inte taktiskt alls. Det var jäkligt kul och jag spurtade in på en ny fjärdeplats.
Resten av september blev ett hopkok av distanspass, intervaller och att bara njuta av den vackra naturen och sällskapet. Det blev också återigen Roslagshösten funkisloppet en riktigt fin höstdag med just ja – gott sällskap.
Mitt livs tempolopp.
Oktober
Årets tionde månad kom och jag var inte klar med cykel. Jag ville tävla mera. Men landsvägssäsongen var slut och jag ville inte riktigt köra CX-cupen, så det var bara att gilla läget och vara glad. Och det var jag efter ett ruggigt fint höstpass med Hofvet till Vaxholm och sedan årets bästa CX-pass på Järvafältet med en fin blandning Hofvet/HappyMtb/TMCK. Både hårt, snabbt, lerigt och sjukt roligt.
I slutet på oktober reste jag bort och nästa gång jag satt på en cykel var i november.
Jag och Håkan ledde träningen en jobbig kväll på Lidingö i oktober.
November
USA. November började jag i USA och cykelmässigt sett var det San Francisco som gällde.
Det blev ett antal solorundor, men den bästa träningen av de alla var den i Marin med Magnus från Hofvet. En sanslös höstdag på USAs västkust, med idel stigningar i bländande miljö. Mt Tamalpais och Marin är inte att leka med, det är riktigt skön cykling. Magnus stekte mig och jag var klart nöjd att få hoja igen efter 2 veckor off cykel.
När jag kom hem igen var den vackra hösten som bortblåst, men vad gjorde det när Järvafältet stod för underhållningen.
December
Årets sista månad och det var nötande på testcykel som gällde, varvat med lite Järva-besök och enstaka återfall till skidåkningen.
December körde jag Tabata gång på gång och konditionen hade aldrig varit så här bra off season, åtminstone var det känslan.
Annars var höjdpunkterna julaftonscyklingen, väggningen med Tomaz och de sista passen ute med mina heta Hofvet-buddies.
Nyårsafton och vi sa adjö till 2012. Tack och hej!
Summering
Säsongen 2012 blev alltså inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Ett antal sjukdagar höll mig borta från träning och tävling under framför allt de två säsongsinledande månaderna och tävlingsstarterna går att räkna på båda händernas fingrar. Dock avslutade jag landsvägssäsongen 2012 som starkare och snabbare cyklist än någonsin tidigare.
Jag har trots alla motgångar haft det jäkligt kul och tackar SCK, Fredrikshof och inte minst Fredrikshof Lidingös ledargäng för alla trevliga stunder.
Med 2012 i bagaget och 2013 inlett så är det lätt att se tillbaka, modifiera och förbättra. Det kan bara bli bättre. 🙂
Bra cykling 